Lower East Side

En sväng till Manhattan, Lower East Side. Lite lugnare och inte så posh där som i Soho eller The Village. Orchard Street är en typiskt bra gata att gå, kanske med en avstickare för en billig kaffe på klassiska Katz’s på East Huston Street (nu låter jag som en Vagabond-guide, jag hör det.) Orchard är ett stillsamt, undanskymt stråk och jag gillar sådana. Där man måste vara uppmärksam för att lägga märke till de små detaljerna, där inte allt serveras med guldsked. Udda skräddare, urtida underklädesbutiker, polsk pickels i tunnor på gatan.


Någon ”Crepe Suzette Corsette” på den här osannolika judiska lingeriebutiken blev det dock inte för mig. Shopping gör mig rastlös, jag vill hellre uppleva. Korsett, regnbågsfärgade skidglasögon och franska ostar – behöver man det verkligen? Okej … kanske ostarna.



Sedan vidare längs Broom Street genom China Town till Soho. Om jag inte vet vart jag ska ta vägen i New York går jag till Soho. Det har blivit lite för fint och snobbigt där men samtidigt ... mmmm ... folklivet, hundlivet, ungt och heterogent, urbant, bohemian chic. Köpa något att äta stående i fönstret på Dean & Deluca på Broadway och se Mr Cool & Mrs Gorgeous gå förbi med varsin fyrbent älskling. Jag hade varit så länge ute i Brooklyn att jag glömt hur höga husen är på Manhattan. Hur smäckra, läckra, romerskt pelaraktiga med snirkliga korintiska kapitäl. Åh, stad, jag älskar dig, älskar du mig … nej ... du är ju bara en stad, så hård och så snygg.
Dagen slutade uppe i Midtown på Skandinaviska huset där Monika Fagerholm läste ur och pratade om Den amerikanska flickan på sjungande engelska. Hon skulle vidare till Boston och väl hemma vidare iväg igen ... Hektiskt liv i väldigt snygga gröna high-heels. Fint att de har kultur på Scandinavia House, förresten, jag har varit där tidigare år under PEN-festivalen på intressanta paneldiskussioner. I reklambroschyrerna för Sverige i foajén syntes annars bara tandblekta leende prinsessor, slick design och overkliga photoshoppade naturpanoraman.

Fick en sista glimt av Grand Central Station i kvällningen innan jag slank ner i tunnelbanan för att ta mig ut till Fort Greene.

Den är så vacker. Som en dröm om de stora gamla centralstationerna i Europa. Och ostronbaren under marmorgolvet – en dold skatt. Den här restaurangen som sticker ut som en välvd grön tunga är inte heller så dum …

Somnade blek om nosen, alltid som lyckligast när jag är som tröttast.