God forbid

Efter ambitiösa fältstudier på gator och torg, drugstores och caféer, parker, bibliotek, skolgårdar och bakgårdar i snart tre veckor, måste jag säga att amerikanska barn verkar nästan oroväckande väluppfostrade. Men ändå rätt harmoniska, liksom - och kan inte låta bli att undra om det (gud förbjude!) hänger ihop på något sätt?



Ska tänka över saken och återkomma, nu måste jag sjunka ner i mitt romanmanus ett tag. En stämningsbild till bara, från en av de många sköna independent-bokhandlarna i Brooklyn. Jag har varit inne och vänt i de flesta vid det här laget. Den här svartvita minisfinxen var bara en av de levande inventarierna på det här stället. Kanin fanns även, liksom en leguanödla. Groovy. Fast katten i den lockande lässoffan hade ändå högre mysfaktor än leguanen. Jag slog mig ner hos den en stund, kliade den bakom örat och läste i min nyinköpta The Paris Review, ett av specialnumren med bara intervjuer. Ett intressant samtal med Toni Morrison, bland annat.