I will be her witness

”I will be her witness.
That would translate "seré su testigo", and will not appear in your travelers’ phrasebook because it is not a useful phrase for the prudent traveler.”

Det är för romanöppningar som denna jag gillar Joan Didion. Som stilist, först och främst, är hon en förebild. Jag köpte ”A Book of Common Prayer” på den här bokhandeln i Park Slope igår: om två kvinnor, Grace och Charlotte i Boca Grande, Centralamerika. Tror inte att den finns på svenska, men är det någon man ska läsa på engelska är det Didion. Och hon är inte svår, bara väldigt subtilt driven – som bra litteratur: lätt att läsa men komplex att uttolka.

Den här gatan i mitt område är ett stråk med diverse handel, vandel, diverse lite allt möjligt, lukten av brända däck. Man går inte omkring med en kamera där, det gör man inte. Men några snapshots kan man diskret skjuta av från höften, jag har en väldigt oansenlig liten skräpkamera som ryms i fickan, vilket är perfekt.

Här dealas det med något så hederligt som tomglas. Annat gods verkar inte fullt så oskyldigt. På bakgårdar, i skjul, i garage, baracker, portuppgångar och för all del också broad daylight. Who cares? De som bryr sig … är ändå inte här.

Står det lite varstans - men man ser dem aldrig ... de osynliga bestar som sägs vakta överallt.