Fulton Street

Inte bara för att det regnar i Skåne idag (som bara Skåne kan regna) men jag saknar ändå kvarteren kring Fulton Street redan - efter att ha landat igår. Kyrkan snett över gatan. Kinahaket Happy Restaurant. Hemliga tecken som man inte vet hur man ska tolka. Trappuppgångarna. Bakgårdarna. Människorna.






Jag skrev en artikel på 8000 tecken, om klass, kön och etnicitet, med utgångspunkt från Fulton Street i Fort Greene, som är en otroligt intressant och komplex gata i det avseendet. Sedan blev det för komplicerat. Texten ligger fortfarande obearbetad i datorn. Tankarna, intrycken, och försöket till analys får sjunka lite och så får jag återkomma. Varje gång jag har gått Fulton fram och tillbaka dessa veckor har jag tänkt på min egen etnicitet, min egen klass, kön, genus och allt annat man går och bär runt på dagligen och som blir tydligt först i frontalkrocken eller åtminstone friktionen med omvärlden. Fulton Street är dessutom på många sätt en delad gata och jag bodde precis på gränsen.

Nu ska jag sova resruset av mig medan mina tonåringar är i Malmö. Jag kom hem efter en sömnlös natt på planet med ett enormt intressant ressällskap som berättade om sina erfarenheter från Afghanistan, Syrien, Libanon och Ryssland (hela natten - varför händer sånt alltid mig? Det är bara att lyssna, tacka och ta emot.) Upptäckte - som alltid - när jag väl kom hem från Köpenhamn till Simrishamn hur stora mina ungar är (en bra bit längre än mig) hur fina de är, hur mycket egna personer med egna viljor, tankar, värderingar och intressen de blivit. Känner mig liiite som en dålig mamma för att jag har varit borta så länge. Men när jag satt som en trött trasa på pallen i köket och såg dem stå och hänga på varandra och prata och skratta i mun på varandra och utstråla en massa tonårsharmoni (ja, det finns sån) så insåg jag att jag nog ändå har gjort något rätt någonstans, eller (förmodligen) så är allt deras egen förtjänst. Kanske är det i alla fall lite spännande och stimulerande att ha en mamma som drar iväg till New York ett tag. Nästa gång får min äldsta följa med. Längtar efter att visa en stad som både sjuder, kokar, svänger, växer, förvandlas och klarar av att härbärgera hela världen - bokstavligen - utan alltför mycket friktion. Enligt alla jag talat med är det tack vare stadens förre (och vid det här laget rätt världsberömde) Mayor Giuliani. Han som från 1994 och åtta år framåt lyckades omskapa New York till en betydligt säkrare stad - för alla. Särskilt de som bor i de oroligare och fattigare områdena.