Jag ser henne nästan varje dag på min gata, Clinton Avenue. Hon kan knappt gå men det stoppar henne inte. Hon tar sig fram två steg, stannar och vilar på käppen och pratar med någon, två steg till, stannar och snackar. Det tar henne en evighet att ta sig ett kvarter men hon får väldigt mycket ventilerat, avhandlat och uppdaterat. Om det är någon som undrar om det där blå är en mössa … så är det inte det. Det är äkta hår. Lite tonat, bara.
Gick en sväng i Lilla Odessa ute vid Coney Island igår, guidad genom denna vackra off season vårvinterödslighet av Naja Marie Aidt - och så den där märkliga upplevelsen ... av att alla omkring en plötsligt pratar ryska, och någon cyklar förbi i högklackat och rysk pälsmössa, gamla gubbar som sitter med sina schackspel i snålblåsten. En av de saker som är lätta att gilla med New York är trots allt att det inte är särskilt amerikanskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar