Två dygn senare, fortfarande vaken

Det händer för mycket. Hur ska man hinna … skriva … svara på frågor, tacka alla som skriver så vackert till en (tack!), svara ja eller nej på förfrågningar, och så allt det där man måste kolla med kontrakt och rättigheter och inbokningar, och hur var det nu med det och det och det … och solen i Brooklyn – alla oändliga ytor jag ännu inte avsökt, de väntar på mig. Jag är en sån sort, tror jag, all-or-nothing: när jag är i Brooklyn så ÄR jag i Brooklyn, när jag samtalar med någon så SAMTALAR jag med någon, när jag är glad så är jag GLAD, när jag är deppig så är jag HELT under täcket. Ett par dagar nyss var jag det – det blev sån här vardag, ni vet, "badrumsvardag", till och med här i fantastiska New York
men sedan blev jag som tur är hungrig. Och då var jag ju gudskelov tvungen att krypa upp till kylskåpet … ägg, persilja, kapris, tomater vad var som fanns och jag har aldrig förstått grejen med kapris, men min hyresvärd hade en burk och den där sältan var precis vad jag behövde - nu har jag tömt hela burken och måste köpa en ny. Och så stod där en burk av energidrycken ”Monster”, som jag fångade häromdan när den langades ut gratis från ett lastbilsflak - kapris och monster gjorde mig tvärgott – särskilt det sistnämnda ... här är jag nu, två dygn senare: fortfarande vaken.