Bedford-Stuyvesant är den hårdaste stadsdelen i Brooklyn, fick jag höra. Jag åkte dit. Jämfört med det jag sett av Brooklyn hittills stämde det, lite hårdare, skräpigare, fattigare, ödsligare. Det var inte fotoläge, inte läge att stanna och hala upp en kamera. Jag gick Fulton Street ut till Utica. Gick Malcolm X Boulevard upp till Myrtle. Sedan buss längs råddiga, livliga Broadway som löper under den skramlande tunnelbanehigh-linen på gränsen till Bushwick, hela vägen in i de chassidiska delarna av Williamsburg. Kan rekommendera denna tur.
Sedan blev det fascinerande dansk-fillipinsk performance i SoHo, jag kom inte hem igen förrän det blivit mörkt, men som tur är har jag en granne som aldrig går och lägger sig. Han lyser alltid med sin närvaro på andra sidan gatan, hur sent jag än kollar ut genom fönstret.
Några timmars sömn innan heldagsseminariet på Columbiauniversitetet om och med Judith Butler. Men det kräver ett eget blogginlägg ... om jag någonsin lyckas samla tankarna tillräckligt - jag betvivlar det. Det blev nio fantastiskt stimulerande och intellektuellt maxade timmar med en intensivt delaktig Judith Butler. Det blev också dagen då snön smälte och våren anlände långt bortifrån - Mexiko, eller nånstans. Nu är den här. Ta i trä, och allt det där ...
Underbara glimtar från en stad och stadsdel som jag inte besökt. Låter lite grann som om Brixton i London och Brooklyn NY har något gemensamt.
SvaraRaderaGiIllar graffiti-gumman, faktiskt både originalet och lokale Picassos kommentar.
Tack, Nilla, roligt att höra. Jag har bara så otroligt mycket tankar och så lite tid - det är som alltid i livet:) Likheter med Brixton finns absolut. Brooklyn är bara så väldigt m y c k e t ... outtömligt stort och med så många vitt skilda områden med Brooklyn Heights och Bedford-Stuyvesant som två ytterligheter.
SvaraRadera